Felet är inte att ge Soran Ismail utrymme
Metoo-frågor har återigen hamnat i debattens centrum, som du säkert har noterat (här sammanfattar vår reporter Sanna Svanström den senaste tidens turer).
Och den uppmärksammade SVT-dokumentären om Soran Ismail fortsätter att röra upp känslor – komikern Bianca Kronlöfs instagraminlägg i veckan apropå dokumentären har fått 1,8 miljoner visningar.
Erika Hallhagen skriver om hur Kronlöfs inlägg påminner om att metoo handlar om långt mer än några få kända män, och om hur mängder av kvinnor delade sina erfarenheter under hösten 2017, de allra flesta utan att peka ut någon förövare.
Är det då fel att, som SVT, över huvud taget ge så stort utrymme till en känd person som Soran Ismail, som bland annat har anklagats för flera fall av våldtäkt? En del hävdar det. De tycks utgå från att Ismail tjänar på uppmärksamheten. Det är jag inte alls övertygad om, som Expressens Karin Olsson påpekade häromveckan så är det knappast något smickrande porträtt.
Jag tycker också att fallet Ismail väcker många intressanta frågor, om samtycke, om allmänhetens kontra rättssystemets dom – förundersökningen lades ner på grund av bevisproblem och det blev alltså aldrig någon rättegång – och om vad det medför för människors upplevelse av rättvisa att det i stället blev så att en av kvinnorna som skrivit om Ismail i en Facebook-grupp dömdes för förtal.
Min främsta invändning mot SVT-dokumentären är att den inte gör mer av dessa frågor.
På SvD:s kultursidor publicerade vi en intervju med Soran Ismail redan för ett år sedan. Jag tycker fortfarande att det är en väldigt bra text – som placerar Ismails berättelse i ett större sammanhang, och där en av kvinnorna som polisanmält honom också uttalar sig.
I övrigt har Thomas Steinfeld skapat debatt i kulturvärlden med det här inlägget, där han hävdar att det är för mycket känslosvammel i recensionerna på svenska kultursidor. SvD:s litteraturkritiker Therese Eriksson ger svar på tal i denna text.
Och den här veckan har ”statskunskapens Nobelpris”, Skytteanska priset, traditionsenligt tillkännagivits genom en understreckare – det går till amerikanen David Laitin som bland annat undersöker betydelsen av kulturella komponenter i politiken.
Anders Q Björkman har skrivit en söndagskrönika som kinesiska ambassaden inte kommer att applådera.
Ha en fin söndag!