Jämför inte Hamas terror med Israels försvarskrig
Krönika NT, publicerad den 7 december 2024
En sådan är hur det kan komma sig att man utfärdar arresteringsordern som om den är tänkt att balanseras politiskt? Om det är syftet har man lämnat den juridiska utgångspunkten. En annan är hur man tänker när man söker balansera en arresteringsorder mot en ledare för en terroristorganisation som har som uppsåt att mörda och utplåna judar – manifesterad i en lång tids terror och bland annat i massakern den 7 oktober 2023 – med två demokratiskt valda företrädare för en demokrati. som försvarar sig mot terrorn och de hot om utplåning som Hamas riktar mot Israel med stöd av Iran och ett antal andra extremistiska grupper.
I sin arresteringsorder diskuterar man heller inte frågan om proportionalitet utgående från staten Israels rätt att försvara sig mot en terrororganisation som utnyttjar det territorium man förfogar över till återkommande krigshandlingar och terror, med målet att utplåna Israel.
Domstolen diskuterar heller inte proportionaliteten i krigföringen mot Hamas, givet att Hamas för kriget bland civila och i skydd av civila institutiner. Lika lite diskuterar man proportonaliteten i relation till den massaker som Hamas avsåg vara ett första steg i sin plan för att utplåna Israel.
Den militära högnivågrupp som på plats studerade krigföringen och rapporterade till ICC konstaterade att de inte kunde finna annat än att krigföringen – med alla de brutala konsekvenser som följer av ett krig – var proportionell och varnade för att en annan bedömning skulle underminera demokratiska nationers möjlighet att agera mot fiender Hamas.
Det är däremot i Mellanöstern lätt att finna många sådana regimer men Israel tillhör inte dessa. Just nu bombar Syrien med stöd av Ryssland civila, just för att de är civila, utan hänsyn till några lagar, i ett inbördeskrig där Assadregimen genom bomber redan har dödat omkring en halv miljon och drivit miljoner människor på flykt. Med den politiska logik domstolen tillämpar vore den syriska och iranska regimen långt viktigare att agera mot. Dessa regimers ledare har också som personer gjort sig skyldiga till brott mot krigets lagar och mot mänskligheten.
Även om man går tillbaka till den konflikt som domstolen uppenbarligen i sin rättskipning söker politiskt balansera kvarstår frågorna. Medan det är uppenbart att en massaker som syftar till att slakta så många människor som möjligt för att de är av en viss identitet är ett brott mot mänskligheten kan detta inte lika självklart sägas om det försvarskrig som Israel bedriver i Gaza för att eliminera Hamas. Den militära högnivå-grupp som tillskrev domstolen för en dryg dryg månad sedan hävdade som sagt att man inte kunde säga att Israel i sin krigföring gjorde sig skyldig till brott mot mänskligheten.
Tvärtom pekade man på att den israeliska militären agerade för att minimera civila offer vilket är svårt i en miljö där Hamas har valt att inte bara försvara sig bland civila utan också att offensivt agera mot Israel från känsliga platser som skolor, sjukhus och bostadsområden.
För min del är det uppenbart att Benjamin Netanyahu är en dålig ledare för Israel som balanserar många av de svåra frågor Israel ställs inför fel. Men att därifrån hävda att Israels krigföring mot Hamas i Gaza är ett brott mot mänskligheten är en helt annan sak. Det går dessutom inte att hävda att ansvaret för kriget faller på Israel. Det är Hamas, som vill utplåna Israel och införa samma diktatur där som på Gazaremsan, som starade kriget och som för det bland civila..
Den som försvarar sig mot terror och militära angrepp ska självfallet inte gå fri ifrån krigets lagar och från misstankar om brott mot mänskligheten men ICC har genom att utfärda ordern om arrestering mot politiska ledare gjort sig till en politisk aktör som söker balansera två vitt skilda våldshandlingar. I det ena fallet Hamas anfall och massaker, i det andra fallet en demokratisk stats försvar mot dessa angrepp och det hot Hamas står för.
Att Hamas avsiktligt ville genomföra en massaker är uppenbart, inte minst genom dess egna deklarationer och publiceringar. Lika uppenbart är det att den israeliska regeringen inte strävar efter att göra civila till offer.
ICC borde ha agerat för att säkra sitt oberoende och respekten för sin institution, inte sökt politikens balanser mellan en terrororganisations ledare och en demokratis regering. Det är inte så man stärker internationell rätt.
Gunnar Hökmark