Svårare få boende när demenssjuka ökar
Fler demenssjuka kommer i framtiden att behöva bo kvar hemma längre in i sjukdomen än i dag. Det blir konsekvensen när antalet sjuka ökar kraftigt med start bara om ett par år, enligt flera experter som Ekot har talat med.
Sedan år 2000 har antalet platser på äldreboenden minskat från 120 000 till 80 000.
Lyssna: "Det är mycket oroande"
Fler demenssjuka kommer i framtiden att behöva bo kvar hemma längre in i sjukdomen än i dag. Det blir konsekvensen när antalet sjuka ökar kraftigt med start bara om ett par år, enligt flera experter som Ekot har talat med.
Det kan lägga en stor börda på anhöriga, som redan i dag många gånger drar ett tungt lass.
– Det jag ser är att väldigt många kommer att finnas i det ordinära boendet, i större utsträckning, ganska långt fram i sjukdomsförloppet, säger Irene Eriksson är omvårdnadsforskare vid Jönköping University.
På 2020-talet uppnår den stora 40-talistgenerationen 80-årsåldern, och då påbörjas en kraftig ökning av antalet demenssjuka. Efter tre decennier kommer vi att ha dubbelt så många sjuka som i dag.
Samtidigt har platserna på äldreboenden minskat sedan millennieskiftet, från runt 120 000 platser till drygt 80 000 platser, enligt siffror från SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.
Det är bekymmersamt tycker Anders Wimo, som är adjungerad professor vid Karolinska Institutet och forskar om hälsoekonomi och demens.
– Jag är ganska oroad. Vi vet att ungefär två tredjedelar av de som bor i särskilt boende i dag har en demenssjukdom, och har vi ett scenario där de demenssjuka kommer att öka kraftigt, samtidigt som trenden varit att platserna i särskilt boende minskat, så är det mycket oroande, säger han.
– Det finns då risk att de som behöver särskilt boende kommer att vara kvar längre i sitt vanliga boende. Det ställer stora krav på de anhöriga, dels på de medboende, som oftast är make eller maka, men också på barn och barnbarn.
Kerstin Wilhelmson vårdar sin demenssjuke man hemma, men skulle helst vilja att han kunde komma till ett boende. Hon beskriver sin situation som mycket tung.
– Om jag går på toaletten går det inte mer än två minuter förrän han ropar och undrar var jag är, för han har inte mig i blickfånget. Det är otroligt jagande, och man känner herregud, jag måste få vara i fred!
Hör mer om framtidens demensvård i Lunchekot special kl 12.45 i P1.