Försoningskommission granskar norsk samepolitik
I Norge har en sannings- och försoningskommission börjat undersöka statens hårda förnorskningspolitik. I över 100 år tryckte den bort mycket av samernas språk och kultur.
Res ett minnesmonument över samernas historiska hungerstrejk, föreslår Kari Elisabeth Kaski från vänsterpartiet SV.
Lyssna: ”Koloniseringen och förtrycket hade pågått länge nog”
I Norge har en sannings- och försoningskommission börjat undersöka statens hårda förnorskningspolitik. I över 100 år tryckte den bort mycket av samernas språk och kultur.
I oktober 1979 skedde en historisk hungerstrejk för samers rättigheter utanför Stortinget i Oslo.
– Vi upplevde att det var nog. Koloniseringen och förtrycket hade pågått länge nog, i 100 år, säger Jorunn Eikjokk.
Som 26-åring hungerstrejkade hon, klädd i en sommarkolt och stövletter, tillsammans med sex andra samer. De greps av polis två gånger om, bland annat för otillåten tältning, men samerna fick stort stöd från folk som kom till platsen.
Hungerstrejken blev intensivt bevakad av media, både från Norge och omvärlden. Mängder av norrmän fick för första gången verkligen upp ögonen för samernas situation.
Förnorskningspolitiken mot samer var tidvis brutal och rasistisk. Så sent som på 1960-talet fick Jorunn inte prata sitt modersmål i skolan. Konflikten kring vattenkraftutbyggnaden i Alta-Kautokeinoälven visade att även på 1970-talet brydde sig norska staten lite eller inget om samernas protester.
Jorunn hävdar att hon knappt tänkte på hunger under de sex dygnen utan mat.
– Jag var euforisk, jag var begeistrad! Äntligen fick vi säga ifrån.
Men kan magen leva på eufori i sex dagar?
– Ja, faktiskt. När man är engagerad glömmer man hungern.
I juni 2018 beslutade norska Stortinget om mandatet för en sannings- och försoningskommission. Den har nu börjat granska statens förnorskningspolitik, som i över 100 år drabbade samer och kväner.
– Inte bara språket, utan även kulturen, blev skambelagt, säger kommissionens ordförande Dagfinn Høybråten.
Skammen fick många samer att försöka dölja vilka de var, säger Høybråten.
– Detta är smärtfulla historier att höra på, och de kommer igen i generationer. Därför tror jag att det är väldigt riktigt av Stortinget att försöka etablera en samlad bild av den här politiken och vad den förde till.
Under några år ska ett dussintal experter i Høybråtens kommission jobba med att dokumentera hur förnorskningspolitiken såg ut, bland annat genom att dammsuga arkiv och intervjua samer om deras och släktens upplevelser.
Kommissionen ska även utreda vad förnorskningspolitiken fick för konsekvenser för samer och kväner, och slutligen föreslå det som kallas försoningsåtgärder. Dagfinn Høybråten svarar dock undvikande på frågan om det kan bli aktuellt med statlig ersättning till drabbade samiska familjer.
– Det är för tidigt att säga vad det skulle kunna vara. Frågan om resurser i det här sammanhanget är det Stortinget som får ta ställning till när de får vår rapport.
Sveriges riksdag röstade förra året nej till en samisk sanningskommission i stil med den som nu har startat i Norge.
Kulturminister Amanda Lind ansvarar för samiska frågor i svenska regeringen, och hennes pressekreterare meddelar Ekot att "regeringen väntar med att tillsätta en sannings- och försoningskommission till dess att Sametinget kommer med en formell förfrågan/önskan om det".
I Norge är det långt ifrån alla som är nöjda med dagens situation för samer. Jorunn Eikjokk tycker att mycket återstår att göra, men hon poängterar att samers rättigheter har förbättrats mycket. Hon menar att hungerstrejken 1979 gav dramatisk effekt.
– Det var en chockterapi, både för myndigheter och den allmänna befolkningen, om hur tillståndet för samer var.
– Man kunde inte betjänt av att ett helt folk var förtryckt, trampat på och belagt med munkavle, säger Jorunn Eikjokk.
Hon berättar om glädjen den 15 oktober 1979 när norska regeringen gjorde så stora eftergifter mot samerna att den uppmärksammade hungerstrejken kunde blåsas av.
– Folk i Oslo berättade att det inte hade varit sådan glädje här sedan frigörelsedagarna efter andra världskriget, när kriget tog slut.
Norges regering medgav 1979 att samers rättigheter inte var tillräckligt tillvaratagna. Direkt och indirekt ledde hungerstrejken till förbättringar. Samernas språk och kultur blev skyddade i norska grundlagen, och exakt tio år efter hungerstrejken öppnades det första Sametinget i Norge.
Nyligen föreslog några vänsterpolitiker i Stortinget att man ska låta bygga ett minnesmonument över Altaaktionen och hungerstrejken. Tanken är att monumentet ska invigas utanför Stortinget i oktober 2019, precis 40 år efter hungerstrejken på samma plats.
Kari Elisabeth Kaski från vänsterpartiet SV försvarar tanken på ett minnesmonument över civil olydnad, som ju innebär att bryta mot lagen.
– Här visade det sig att demonstranterna hade rätt. De visade att det politiska Norge kunde ta fel, och det är en viktig lärdom att ta med sig, säger Kaski till Ekot.
– Vårt samhälle har vunnit mycket på den här kampen, både upprättandet av Sametinget och rättigheter för det samiska folket. Det är viktigt att minnas.
2022 ska Norges sannings- och försoningskommission leverera sin slutrapport. Ordförande Dagfinn Høybråten medger att försoning är ett svårt begrepp. Han hoppas dock att det pågående arbetet med att dokumentera och analysera förnorskningspolitiken och dess effekter kan bidra till försoning efter historiens oförrätter.
– Det är inte nödvändigtvis så! Det kan även bidra till att dra upp saker som har varit svåra, som har varit glömda eller förträngda.
– Men jag har nog den enkla tron att sanningen frigör. Det är sanningen vi ska fram till i möjligaste mån. Sedan ska vi använda det till en fortsatt försoningsprocess, säger Dagfinn Høybråten.