För Europa – bästa möjliga tillväxtpolitik, inte första bästa bidragspaket
Europa har inte råd att välja fel inriktning på återhämtningspolitiken. Föreställningen att man är en Europavän och värnar om ett starkt Europa enbart om man utan diskussion säger ja till ett unikt stort bidragspaket är inte bara fel utan skadligt för Europa. Man är inte Europavän för att man kritiklöst […]
Inlägget För Europa – bästa möjliga tillväxtpolitik, inte första bästa bidragspaket dök först upp på Gunnar Hökmark.
Europa har inte råd att välja fel inriktning på återhämtningspolitiken. Föreställningen att man är en Europavän och värnar om ett starkt Europa enbart om man utan diskussion säger ja till ett unikt stort bidragspaket är inte bara fel utan skadligt för Europa. Man är inte Europavän för att man kritiklöst låter storvulen retorik gå före en saklig debatt som strävar efter Europas bästa.
Europa, och det är Europeiska Unionen det handlar om, står inför långt större och fler utmaningar än att statsfinansiellt reda ut konsekvenserna av pandemin och nedstängda ekonomier. I en värld där USA tagit flera steg tillbaka från globala institutioner och allierade vänner träder Kina fram allt starkare med en agenda som präglas av diktaturens kalla logik. Ryssland strävar efter att kompensera sin vikande ekonomiska betydelse med sitt militära våldskapital. President Trumps ringaktning för rättsstatens institutioner och förkärlek för maktens språk gynnar den kartell av despoter som var för sig hotar demokrati och tillsammans riskerar undergräva den fria världen.
Det finns i dag ingen annan global aktör annan än EU som vill värna multilateral handel, försvara mänskliga fri- och rättigheter, slå vakt om en internationell rättsordning värd namnet och som vill driva en agenda för global klimatpolitik. EU har här en avgörande roll som är historiskt unik. Klimatfrågan kan bara lösas genom att fossila bränslen stannar i marken. Det förutsätter en snabb teknisk och infrastrukturell utveckling genom tillväxt och handel.
Den snabba utvecklingen av artificiell intelligens, biomedicin och materialkunskap har i sin tur, liksom femte generationens mobila bredband och den framtida utvecklingen av Internet, en avgörande betydelse för säkerhetspolitik, ekonomiskt ledarskap och konkurrenskraft som gör det avgörande viktigt att internationella standards förankras i humanismens och demokratins värderingar. Det förutsätter att EU står ekonomiskt starkt och i centrum för den globala handelsordningens utveckling.
Föreställningen om att Europa kan uppnå detta genom en unik offentlig och politiserad investeringspolitik baserad på bidrag saknar stöd i ekonomisk teori men framförallt i Europas egna erfarenheter. Det Europa i dag behöver för att kunna gå i täten är konkurrenskraft, innovationsförmåga och innovativt företagande, den modernaste infrastrukturen och en öppen världsekonomi baserad på multilateral fri handel.
Återhämtningspaketet kan vad gäller bidragsdelen bidra till att stabilisera de ekonomier som nu lider mest av de snabbt växande underskott som pandemin och nedstängningen har medfört men ger vare sig konkurrenskraft, företagande och innovationer, banbrytande infrastruktur eller EU en möjlighet att gå i täten för en friare världshandel.
De nya EU-skatterna kommer liksom den rekordartade upplåningen leda till att ytterligare betunga europeiska företag som redan lider av ett skattetryck långt högre än våra konkurrentmarknaders. Skatten på digitalt företagande motverkar inte bara en snabb digitalisering utan innebär ännu en förevändning för handelskrig med USA. De föreslagna koldioxidtullarna är ett exempel på en protektionism som Europa borde få världen att lämna, inte att äntra. EU kan inte gå i täten för en fri världshandel, som är nödvändig för en europeiska återhämtningen, om vi fördjupar handelskriget med USA och öppnar upp för det med alla dem som drabbas av koldioxidtullar.
Bidragsinriktningen av paketet innebär att medlemsstater som nu lånar för sina utgifter dessutom ska låna till bidrag till andra länder som inte behöver låna för sina utgifter. Det snedvrider inte bara incitamenten för stabila offentliga finanser utan kommer minska trycket på för tillväxt nödvändiga strukturreformer och tillfälligt skyla över problemen med bristande konkurrenskraft. Stora offentliga investeringsprogram kommer att leda till stora industriella satsningar på politikens villkor men inte till den utveckling som konkurrensen ger. I de extremt dynamiska processer som präglar nya AI, femte generationens bredband, biomedicin och materialkunskap blir statlig näringspolitik med stöd till de redan stora företagen inte mer framgångsrik för att den nu görs på europeisk nivå. Det är inte en kortsiktig återhämtning genom bidrag och offentlig investeringspolitik utan en långsiktig renässans genom tillväxtens marknadsekonomins dynamik Europa behöver.
Så, om vi är överens om att Europa behöver en dynamisk återhämtningspolitik baserad på gemensamma insatser; hur utformas den då?
För det första måste man se den stora återhämtningen som en process i två faser; stabilisering och återhämtning.
Stabiliseringen handlar om att hjälpa de medlemsstater som genom krisen drabbats hårdast statsfinansiellt. Eftersom den inre marknaden ställer krav på en likabehandling av företag finns det en logik i att med bidrag stödja de insatser regeringar har tvingats göra i form av konstgjord andning under krisen. Detta måste vara den mindre delen och handlar om komma tillrätta med uppkomna skador på ekonomierna och de offentliga finanserna. Det kan göras med bidrag till de värst utsatta och med förmånliga lån ur den europeiska stabilitetsmekanismen, som kan förstärkas för det ändamålet och då även med bidrag från Sverige.
Återhämtningen handlar däremot om framtiden, om att EU måste lägga grunden för lönsamma investeringar, konkurrenskraft, innovationsförmåga, nydanande infrastruktur och en öppnare världsekonomi. Det görs inte genom nya tullar, höjda och nya skatter eller stora offentliga investeringsprogram finansierade genom bidrag som leder till investeringar utan lönsamhetskrav.
Europas konkurrenskraft och tillväxt beror på vår förmåga att utveckla den modernaste infrastrukturen, inte de mest storskaliga politiska investeringsbesluten. Europa måste av ekonomiska och politiska skäl bli ett centrum för internationell handel, inte introducera ny protektionism. Vi måste låta de nya och mest innovativa företagen växa fram och ge vårt näringsliv både dynamik och konkurrenskraft, inte stärka de redan stora och befintliga företagen genom att utse dem till ”champions” och befria dem från konkurrensens förändringstryck. Vi måste säkra både de nya och de stora företagens möjligheter att utvecklas på världens största marknad och därifrån vinna styrka på den globala marknaden. Europa kommer inte vara den största ekonomin, det kommer USA och Kina vara, men vi kan vara den mest innovativa och kunskapsorienterade.
För det andra måste fokus i det gemensamma paketet vara återhämtningen. Allt annat blir att ge bidrag för att täppa till ständigt öppna hål i ekonomier som blir bidragsberoende.
EU bör lägga nya skattehöjningar åt sidan. De skadar konkurrenskraften, motverkar digitalisering och hindrar en offensiv handelspolitik samt sätter fel mönster. De bidrag som ges måste länkas till sänkta skatter på investeringar och företagande. Garanterade lån genom EU ska användas till att stimulera lönsamma investeringar som prövas kommersiellt och kanaliseras genom banksystemet. Europeiska unionen bör erbjuda de mest attraktiva villkoren för investeringar i moderna teknologier för att på det viset kanalisera internationellt kapital till den europeiska ekonomin.
EU bör nu ta nya initiativ i handelsförhandlingarna med andra länder och andra delar av världen. Storbritannien bör få ett så gynnsamt handelsavtal som möjligt. Handels- och investeringsavtal som slutits med Kanada, Japan, Singapore, Sydkorea och Vietnam bör följas av ny energi i förhandlingarna med Australien, Nya Zeeland, Mexiko och de latinamerikanska länderna samt med de afrikanska ekonomier som nu sluter sig samman för att underlätta handel. EU bör vara den globala ingenjören för multilateral handel och handelsavtal och som ett led i det fortsätta ansträngningarna med ett handels- och investeringsavtal med USA.
Den stora delen av det nu föreslagna återhämtningspaketet bör gå till att mångfaldiga den gemensamma forsknings- och innovationspolitiken med syfte att engagera fler företag i världsledande forskningsprogram kring AI, digitalisering, biomedicin, pandemihantering, fossilfria teknologier och lägga grunden för nytt företagande.
Europeisk återhämtning måste handla om den bästa möjliga tillväxtpolitiken, inte den första bästa bidragspolitiken.
Inlägget För Europa – bästa möjliga tillväxtpolitik, inte första bästa bidragspaket dök först upp på Gunnar Hökmark.