Dramatens ”Titta en älg” är en sorts best of Kristina Lugn, som blir ett oratorium över själva kvinnligheten. Musiken piskar på galopperande kvinnor som försöker ta sig ur självhatet, i en våldsam frigörelse av ett kvinnligt ursinne som alltid anats i Lugns texter, skriver Ingegärd Waaranperä.
