Syriska flyktingbarn utsätts för våld och trakasserier
Syriska barn tecknar i Rädda Barnens "barnvänliga platser". Foto: Mats Lignell/Rädda Barnen.
Lyssna: "Om du inte slår mig, ger jag dig en blomma"
Mer än hälften av de syriska flyktingarna är just barn, och många av dem utsätts för våld och trakasserier. Det framgår i Rädda Barnens nya rapport - "Barn i krigets skugga". Inger Ashing är ordförande för Rädda Barnen i Sverige.
– Hela systemet är uppbyggt på att ge stöd till vuxna och familjer, medans det nu ser helt annorlunda ut. Det är barn som är på flykt, säger Inger Ashing.
Just nu är det fler barn på flykt än någonsin - och det beror delvis på att dagens konflikter har blivit mycket värre, så att hela familjer flyr, snarare än bara en familjemedlem - som det ofta sett ut förut.
Att uppleva krig och allt vad det medför är stressande och traumatiserande för barn - och minst 12 000 barn har dödats sedan kriget bröt ut i Syrien för fem år sedan.
Men vardagen är också stressande för många barn på flykt från kriget i Syrien. 700 000 barn i grannländerna till Syrien saknar tillgång till skola.
Deras föräldrar är ofta också arbetslösa, och själva traumatiserade från upplevelserna i krigets Syrien. Men för flickor är situationen särskilt svår, enligt Inger Ashing.
– Riskerna för att de ska utsättas för våld och övergrepp är stora, som de kan inte röra sig fritt. Och i flickors fall är det inte ovanligt att de gifts bort mycket tidigare än de annars hade gjort, för att föräldrarna inte upplever att de har något val.
Pojkarna har större rörelsefrihet, men deras vardag präglas av utbrett våld och aggressivitet. I en intervju med Rädda Barnen håller sexåriga Mohammed upp en teckning han ritat på sin bror inuti en utsträckt hand, bredvid tre blommor.
– Om du inte slår mig, ger jag dig en blomma, säger han.
Rädda Barnen vädjar till politiker att ändra sitt sätt att se på flyktingbarn.
– Men också, när man gör insatser, att man på ett mer medvetet sätt tänker in barnen som aktörer, och inte bara som en del av en familj, eller som offer. Utan att man också se att de har viktiga berättelser att berätta, och att man genom att lyssna på dem också kan förbättra de insatser man gör, säger Inger Ashing.
Texten är uppdaterad - vi har rättat siffror i inslaget.