Nobeltalen brukade vara evighetslånga
Foto: Jessica Arneback, Robin Haldert /TT
Lyssna: "Måste visa att man är viktig"
Festernas Fest brukar det kallas, Nobelbanketten som äger rum i Stadshuset varje år.
Nobelbanketten är när världens intellektuella elit samlas och en del andra. Men det har inte alltid varit lika storslaget. Medieforskaren Hillevi Ganetz har suttit bänkad framför Nobelbanketten.
– Jag vet inte om det är sant men det påstås att första året, 1901, fick man dra in folk från gatan för att få lite fart på festen, säger Hillevi Ganetz.
Länge var Nobelbanketten en privat middag här på Grand Hotells med bara män runt borden. Talen kunde hålla på obegränsat länge. Hillevi Ganetz har i tidiga radiosändningar hört hur middagsgästerna pratar och suckar i bakgrunden medan talaren orerar.
Men på 80-talet hände något. Nobelstiftelsen ville skapa en Oscarsgala fast för snillen. Man skapade överraskningsmoment. Man designade en särskild servis. Talen skulle helst inte vara längre än en poplåt, 3 minuter.
– Underhållningsaspekterna blir tydligare. Vetenskapen backar, säger Hillevi Ganetz.
Hillevi Ganetz berättar hur nobelstiftelsens dåvarande chef Stig Ramel ett år blev sittande i fyra timmar med en tevekamera från ett japanskt teveteam tätt inpå ansiktet. Inte hans mest angenäma stund, "men det blev väldigt bra i teve, sade han.
Men behöver Nobelstiftelsen göra direktsänd teve av sitt pris?
– Det beror på vad man menar med behöver. Det handlar återigen om status. Vetenskapen är tungt skattefinansierad och då måste man visa att man är viktig, säger medieforskaren Hillevi Ganetz som forskat om Nobelbanketten i studien "The science celebrity".