Mot fonden av ett möblerat sekelskiftesrum står ett bedagat piano och en gammal trattgrammofon. I förgrunden hänger en stor träram med ännu en tunn filmduk som möjliggör dubbla lager av videoprojektioner – både bakom och framför bandet. Med en sepiatonad ljudbild, hemsökt av förra århundradets historia och teknik, har Christian Gabels projekt 1900 nått nästan osannolik framgång. Dramaten är fullsatt två kvällar i rad trots att den här sortens instrumentalmusik får sägas vara smal.
